Jobbar ikväll igen, så jag har suttit och funderat i takt till musiken. Och jag har kommit fram till att jag vill vara mer som min mamma. Hon är den godhjärtade människan som ser till att alla i familjen har det bra och finns där något problem så försöker hon hjälpa till och lösa det på bästa sätt, försöker få saker och ting bra. Jag vill verkligen vara den snälla tjejen som ställer upp till 110% när någon inom familjen/vänner behöver mig. Finns där och försöker lösa problem eller vad det nu är på bästa möjliga sätt.
Jag älskar min lillebror till månen och tillbaka 1000 gånger om men jag avundas inte det liv min mamma fått. Även om jag vill vara som henne så förstår jag inte hur hon orkat åka hit o dit och prata i telefon med allt o alla och försöka fixa saker hit och dit. Men som jag skrev jag älskar min lillebror men om jag skulle få veta under graviditeten (vilket nu min mamma inte fick) att jag väntar ett barn som har någon form av handikapp så vet jag inte om jag hade gjort valet att behålla det. Inte för att jag har något emot barn/vuxna med handikapp, dom är oftast trevligare än oss utan. Dom vill alla väl och ser absolut inte det onda i människor. Jag älskar barn med down syndrom osv men jag tror inte jag hade pallat trycket. Och på sätt och vis så har jag också levt tätt inpå alla sjukhus besök och andra saker i 15 år så jag vet vad jag pratar om. Men jag tror inte jag hade haft mage att göra abort, det finns inte på kartan för en sån sak. Men hade jag klarat av att leva med allt som kommer runt om det?
Men jag vill vara som min mamma det är en sak som är säker :) <3 Älskar dig mamma!
Jag tror att du hade klarat det. Faktiskt. Men kanske inte på en gång men du hade nog lärt dig att leva med det och sen är det ens barn så ser man det på annat vis. Man vill göra det bästa med sitt barn, med eller utan handikapp. <3
SvaraRaderaaaw, började nästan gråta lite nu :( Fint sagt och det. Mamma är den bästa!<33
SvaraRaderaMassa massa kärlek till henne<3